hej igen
tanya kom nyss förbi med ett litet kuvert, en julklapp!
då blev jag på lite bättre humör.
men jag hatar fortfarande julen (i alla fall så som det känns ikväll).
då blev jag på lite bättre humör.
men jag hatar fortfarande julen (i alla fall så som det känns ikväll).
blablablabla, jag är så rastlös att jag inte ens orkar formulera mig i vettiga meningar
jag är rastlösrastlösrastlös,
insnöade, ensam och utanför.
Hela idyllen - jag vill spy på julen.
Jag känner mig insnöad och kvävd. Inburad i en iglo av rastlöshet, snö, iver, tristess och en längtan efter mer.
Julen är, som så många redan påpekat, bara ett själslöst koncept nu för tiden - konsumera så blir du lycklig!
Jag köper det konceptet då jag önskar mig en ipod i julklapp. Fastän jag känner en stark motvilja till att ens gå in i julskyltade affärer i dessa tider.
och jag kommer att äta revbensspjäll imorgon
jag kommer att äta köttet från de där stackars grisarna som det stod om i tidningen
fan
jag mår illa
nej, jag känner ingen julstämning
jag har inget pirr i kroppen alls
Till följd av detta känner jag mig utanför och udda och deppad eftersom media målar upp bilden av julen som glädjens högtid.
varför är jag olycklig när jag har allt?
familj, vänner, ett varmt hus, mat i kylen, mycket kläder, fritidsintressen och möjligheten att göra något av mitt liv.
är det det där lilla kravet jag känner som säger att jag borde vara lycklig, fnissig och julpirrig, som suger ut den essentiella friden?
Julen borde ju vara min högtid! Julen är ju, eller framställs i alla fall i media, såsom högtiden för de lyckliga. Idealet är den perfekta familjen, där föräldrarna har råd att köpa HD-tv och den senaste tv-spelskonsollen till sina bortskämda barn.
fast jag kan garantera att bilden är långt ifrån sann
en tanke som ständigt slår mig, är hur tung julen måste vara för de som är olyckliga och ensamma.
de som inte orkar pynta ett hus och klä en julgran. de som inte upplever att de käcka julsångerna når in i hjärtat.
de som inte har någon att köpa julklappar till. de som känner att de inte har råd med att vara lyckliga.
usch
det som 2000-talets jul står för borde avskaffas
någon som kommer ihåg jesus?
julen stod ju från början för något helt fantastiskt och glädjefyllt
nu våldtas högtiden av kommersialismen, en allmän själviskhet och sekularismen
för att inte tänka på hur julhandeln drabbar miljön osv
jag vill inte fira jul imorgon. jag vill inte ha en lögnaktig pissjul där jag tvingas leka lycklig eller känna mig olycklig. man måste ju vara lycklig under julen! men jag vill inte, kan säkert inte.
det är väl egentligen det jag vill uttrycka med detta inlägg, utan punkter eller stora bokstäver.
snälla någon, skriv något upplyftande, ge mig nåt att tro på
snälla
nu ska jag gå och knappra på en pepparkaka och därmed hindra mig själv från att fylla internet med ännu fler särskrivna, dåligt formulerade meningar där jag låtsas vara djup och ordbajsar fram åsikter som någon annan redan uttryckt, på ett mycket finare sätt och med pinsamt mycket bättre språk än jag.
(OCH ÅN EN GÅNG, JAG BER OM URSÄKT FÖR DET JÄKULSKT ÄCKLIGT DÅLIGA SPPRÅKET - JAG SKYLLER PÅ ATT JAG ÄR ALLDELES FÖR RASTLÖS FÖR ATT ORKA ANSTRÄNGA MIG).
insnöade, ensam och utanför.
Hela idyllen - jag vill spy på julen.
Jag känner mig insnöad och kvävd. Inburad i en iglo av rastlöshet, snö, iver, tristess och en längtan efter mer.
Julen är, som så många redan påpekat, bara ett själslöst koncept nu för tiden - konsumera så blir du lycklig!
Jag köper det konceptet då jag önskar mig en ipod i julklapp. Fastän jag känner en stark motvilja till att ens gå in i julskyltade affärer i dessa tider.
och jag kommer att äta revbensspjäll imorgon
jag kommer att äta köttet från de där stackars grisarna som det stod om i tidningen
fan
jag mår illa
nej, jag känner ingen julstämning
jag har inget pirr i kroppen alls
Till följd av detta känner jag mig utanför och udda och deppad eftersom media målar upp bilden av julen som glädjens högtid.
varför är jag olycklig när jag har allt?
familj, vänner, ett varmt hus, mat i kylen, mycket kläder, fritidsintressen och möjligheten att göra något av mitt liv.
är det det där lilla kravet jag känner som säger att jag borde vara lycklig, fnissig och julpirrig, som suger ut den essentiella friden?
Julen borde ju vara min högtid! Julen är ju, eller framställs i alla fall i media, såsom högtiden för de lyckliga. Idealet är den perfekta familjen, där föräldrarna har råd att köpa HD-tv och den senaste tv-spelskonsollen till sina bortskämda barn.
fast jag kan garantera att bilden är långt ifrån sann
en tanke som ständigt slår mig, är hur tung julen måste vara för de som är olyckliga och ensamma.
de som inte orkar pynta ett hus och klä en julgran. de som inte upplever att de käcka julsångerna når in i hjärtat.
de som inte har någon att köpa julklappar till. de som känner att de inte har råd med att vara lyckliga.
usch
det som 2000-talets jul står för borde avskaffas
någon som kommer ihåg jesus?
julen stod ju från början för något helt fantastiskt och glädjefyllt
nu våldtas högtiden av kommersialismen, en allmän själviskhet och sekularismen
för att inte tänka på hur julhandeln drabbar miljön osv
jag vill inte fira jul imorgon. jag vill inte ha en lögnaktig pissjul där jag tvingas leka lycklig eller känna mig olycklig. man måste ju vara lycklig under julen! men jag vill inte, kan säkert inte.
det är väl egentligen det jag vill uttrycka med detta inlägg, utan punkter eller stora bokstäver.
snälla någon, skriv något upplyftande, ge mig nåt att tro på
snälla
nu ska jag gå och knappra på en pepparkaka och därmed hindra mig själv från att fylla internet med ännu fler särskrivna, dåligt formulerade meningar där jag låtsas vara djup och ordbajsar fram åsikter som någon annan redan uttryckt, på ett mycket finare sätt och med pinsamt mycket bättre språk än jag.
(OCH ÅN EN GÅNG, JAG BER OM URSÄKT FÖR DET JÄKULSKT ÄCKLIGT DÅLIGA SPPRÅKET - JAG SKYLLER PÅ ATT JAG ÄR ALLDELES FÖR RASTLÖS FÖR ATT ORKA ANSTRÄNGA MIG).
BAJSKORV
jag var på dåligt humör tills lördagkväll
men det var något som fick mig att skratta under not so silent night
vad det var lämnar jag osagt...
ps.
jag fick en gratisskiva (omg!)!
ds.
JAG ÄR DEPPIG
jaa, så är det tyvärr..
LIVET ÄR ETT PUSSEL
du är min vän och jag bryr mig om dig. jag vill att du ska må bra!
TACK FÖR KVÄLLEN!
helt underbart
gammal vänskap i nytt skimmer
-en otroligt vacker trasmatta av minnen, jag kommer att sova på den i natt,fragmenten av tre år som binds samman i en väv av vänskap, en helhet som håller mig varm,
jag ler i drömmen, ler åt minnen, gemenskap, löften och skratt.
alla knutar mattans på baksidan, som du inte ser vid första anblicken
alla knutar, lika komplicerade som kantiga tonårshjärtan, alla knutar som binder oss samman
vi är en trasmatta - levande och vacker
sömning nattlig struntpoesi direkt från hjärtat
nu ska jag lyssna klart på bon iver
sen ska jag somna, förhoppningsvis i min säng
hej
BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR, NU ÄR JULEN ALLENS SNART HÄR
jag har inte pluggat inför biologiprovet imorgon. det är hög tid att börja nu.
hej
OCH HIMLEN VAR BLODRÖD, LIKA SKARP SOM SANNINGEN
men minnet bleknar till slut
