VARNING _ MYCKET TEXT

just nu sitter jag och lyssnar på älskade, ärade colplay medan en blandning av melankoli och vemod ruvar i bröstet.
Jag har nyss läst ut kulttegelstenen "Borta med vinden" av Margareth Mitchell. Den är pinsamt nog anledningen till mitt tillstånd just nu. Böcker, eller rättare sagt, böcker som jag tyckt är bra, får lätt den effekten på mig. Dom släpper som inte taget om en. Det är fint att få leva sig in i någon annan värld på det sättet och liksom svepas med och få måla upp sin alldeles egna bilder till historien i huvudet. Jag lärde mig faktiskt jäkligt mycket tack vare denna bok om amerikanska imbördeskriget samtidigt som jag på något sätt drogs med i handligen, utan att ha tråkigt. OCH JA, jag till och med grät. Jag vet att jag är en tönt, men det kan inte hjälpas. Mitt självförakt ligger på ungefär 70% nu, för att jag släppte till (och bölade i bilen på väg hem från stugan till den sjukt blödiga, men ack så medryckande historien och hur allt slutade och hur nedrig och allmänt självisk Scarlett var, även om hon åstakom väldigt många beundransvärda saker på grund av hennes själviskhet, envishet och, blä, vad klyschigt, mod).
Dock var det jobbigt  att behöva uppleva all den där rasistiska, trångsynta synen på människorna som skildras i boken, för att spegla hur samhället såg ut kring 1860-talet. Men på sätt fick jag också insyn på hur man uppfattade och till och med värderade människor från olika samhällsskikt ur en allmän aristokratisk synvinkel på den tiden. och jag kan bara säga USCH - det finns mer att säga om boken men det orkar jag inte för ingen orkar ens läsa såhär mycket text men det bryr jag mig så värst mycket om inte om.

så jävla tråkigt att vara så trångsynt, tänk bara på så mycket men går miste om här livet på grund av fördomar mot andra människor (dock kan det ju vara bra med lite sunt förnuft istället..). jag kan inte själv påpeka att jag är ett helgon, nej, jag ska försöka att bättra mig och inte döma de jag möter och tänka på att det finns så otroligt mycket mer i en människa än det man bara får skymta i vardagens hets och måsten.
jag borde sätta igång nu
fast egentligen vill jag bara sova, just nu...

Så lätt människors kinder blir heta
De döma snabbt, fastän de litet veta

-
Sven-Erik Sköld

vi ses, peace out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0