SAY IT AGAIN

jag borde, men nej... tror du att jag orkar?
ska hålla tal i fem minuter imorgon på svenskan, ett tal om Thomas Di Leva. Nu frågar du dig säkert, varför i hela glödheta ugn valde jag att prata om Thomas Di Leva? Det undrar jag också just nu. Jag måste ha bestämt mig för att ta mig an detta ämne i en djup omedveten psykos som sedan beslutet tagits inte velat släppa. Förrän nu. För jag har kommit på att det finns inte så mycktet information om Thomas-token att ta upp som täcker hela fem förbaskade minuter. Jag vet knappt vad jag ska säga, men framför allt inte HUR jag ska säga det. Jag kommer troligtvis bara stå där framför klassen och stamma och svamla. Jag är körd. USCH FÖR ATT HÅLLA TAL. men nu måste jag sätta igång, ska snart träna i ca 3,5 underbara timmar(känn ironin brinna, lika mycket som det kommer att göra i mina lår om ca 2 h). Efter det tvivlar jag på att jag kommer orka nöta en massa onödig info om en cool snubbe i klänning.
Önska mig lycka till, det behöver jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0