ingen rubrik
ööh, det känns som om livet går på tomgång. nu tänker säkert du, kära läsare, att nu är stunden inne! nu ska den lilla ointressant lovisa dela med sig av ett ointressant moan-inlägg om att allt känns meningslöst och stressigt och trist och att lovisa inte vet vad i fasiken hon ska göra.
för det är just så. jag vet varken ut eller in, JAG ÄR BARA SÅ IN I FASIKEN STRESSAD över allt och ingenting. det är läxor och det är skola och träningar som börjar om, det är körövning och en massa andra grejer man vill vara med på och göra, kompisar man både vill och måste träffa. det känns som om det är folk överallt som bara kräver en massa saker av en, omedvetet eller medvetet. det är krav som man vill uppfylla, som egentligen inte borde ta så mycket energi men eftersom allting, alla mer eller mindre trevliga måsten staplas på varandra blir det till slut bara outhärdligt.
det är som om att man jämt jämt jämt ska prestera och vara trevlig och bra och söt och just nu känns det som om jag inte är något av det där och jag orkar bara inte. jag vill vara en 60-årig gubbe som just gått i pension och som har all tid i världen att odla ölmage och bara vara och skita i att behöva prestera överallt och närsomhelst-
förstår du som läser överhuvudtaget om vad jag babblar om?
kanske kanske inte, det viktigaste är att jag får detta ur mig.
och jag vet, det här är inga stora, världsomfattande bekymmer- jag borde egentligen inte tycka synd om mig själv för det här är bara lyxproblem som alla vi människor i I-länder brottas med dagligen. men jag känner bara att just nu vill jag bara sova och inte behöva bry mig ett dugg om att jag "måste" göra något eller "måste" vara något eller "måste" vara någon. det låter helt stört, det jag babblar om.
i slutändan känns det som om jag inte lever upp till något av alla krav som det kanske är jag själv ställt upp för mig.
men nu ska jag snart stänga av datorn och på så sätt hindra mig själv från att skriva något konstigare och ännu mer personligt på denna blogg, eller någon annanstans där vem som helst kan läsa det.
till mitt försvar kan jag säga att jag är astrött pga av för lite sömn OCH vila.
men jag överlever, jag ska ta mig samman och sluta gnälla. jag ska för fan bli lycklig jag också.
hej
för det är just så. jag vet varken ut eller in, JAG ÄR BARA SÅ IN I FASIKEN STRESSAD över allt och ingenting. det är läxor och det är skola och träningar som börjar om, det är körövning och en massa andra grejer man vill vara med på och göra, kompisar man både vill och måste träffa. det känns som om det är folk överallt som bara kräver en massa saker av en, omedvetet eller medvetet. det är krav som man vill uppfylla, som egentligen inte borde ta så mycket energi men eftersom allting, alla mer eller mindre trevliga måsten staplas på varandra blir det till slut bara outhärdligt.
det är som om att man jämt jämt jämt ska prestera och vara trevlig och bra och söt och just nu känns det som om jag inte är något av det där och jag orkar bara inte. jag vill vara en 60-årig gubbe som just gått i pension och som har all tid i världen att odla ölmage och bara vara och skita i att behöva prestera överallt och närsomhelst-
förstår du som läser överhuvudtaget om vad jag babblar om?
kanske kanske inte, det viktigaste är att jag får detta ur mig.
och jag vet, det här är inga stora, världsomfattande bekymmer- jag borde egentligen inte tycka synd om mig själv för det här är bara lyxproblem som alla vi människor i I-länder brottas med dagligen. men jag känner bara att just nu vill jag bara sova och inte behöva bry mig ett dugg om att jag "måste" göra något eller "måste" vara något eller "måste" vara någon. det låter helt stört, det jag babblar om.
i slutändan känns det som om jag inte lever upp till något av alla krav som det kanske är jag själv ställt upp för mig.
men nu ska jag snart stänga av datorn och på så sätt hindra mig själv från att skriva något konstigare och ännu mer personligt på denna blogg, eller någon annanstans där vem som helst kan läsa det.
till mitt försvar kan jag säga att jag är astrött pga av för lite sömn OCH vila.
men jag överlever, jag ska ta mig samman och sluta gnälla. jag ska för fan bli lycklig jag också.
hej
Kommentarer
Postat av: sandra
Nej jag har inte tagit bilden själv, hittade den på hemsidan www.theserved.com :)
Trackback
