NEJ, JAG HAR ALDRIG TÄNKT PÅ HUR MYCKET JAG SKULLE SAKNA MIN RÖST OM DEN FÖRSVANN
det är lördag och jag kan fortfarande inte prata. helgens planer med ledarutbildning i umeå ställdes in.
i går kväll klämde jag fram några ynka grötiga ord tillsammans med josefine och siri där vi satt i tv:soffan och slötittade på en sån där chiclitfilm.... inte mitt filmval säger jag bara, även om jag skrattade ett par gånger.
jag kände att jag inte var världens bästa, mest sprudlande sällskap, även om jag verkligen uppskattade att umgås med mina vänner.
jag är arg och utled på mitt handikapp. jag kan inte undvika att känna mig aningen hjälplös. Slemmet i halsen vill aldrig ta slut, hostan river värre än förut och jag känner mig mer och mer avskärmad från allt vad socialt samspel kallas. Jag kan inte ens kommunicera med mina föräldrar om saker såsom tvätt och middagstider. Funderar seriöst på att börja ta lektioner i teckenspråk.
Livet är inte lika roligt när det är så mycket som jag varken kan eller får göra.
jag kan inte spela basket eller träna överhuvudtaget, såklart inte sjunga och min förmåga att umgås med vänner är ju problematiskt. Att ta långa tankeproduktiva promenader med min ipod hade kunnat vara ett alternativ - om det det inte varit för denna artkiska, överjäkliga äckelkyla, som mer eller mindre är anledningen till min påtvingade tystnad.
För att pigga upp mig själv har jag lånat hem ytterligare en hel ica-kasse med cd-skivor från skellefteå stadsbibliotek. Nere vid cd-ställen drog jag ner allt intressant jag kunde hitta. Båda skivor av gamla favoriter och fodral med fina omslag med för mig helt okända namn hamnade i min kasse under loppet av några minuter. Det kändes en aning besvärligt vid biblioteksdisken, bibliotekarien som log ansträngt när hon tvingades avlarma ett trettiotal cd-skivor. Jag stod där och log ännu mer besvärat, utan möjligheten att kunna ursäkta mitt "beteende", som inte verkade vara helt okej.
Förövrigt så har jag garderat mig med en massa olika filmer från hemmakväll med hopp om att kunna bota min egen rastlöshet. Jag har ju alltid klagat på att jag inte har tid för att se film. Nu har jag en ocean av tid som jag, inte riktigt, kan fylla med vad jag vill.
men, nu ska jag sluta ordbajsa och försöka njuta av en semla.
ha det bra! och prata mycket, fyll världen med en massa fina ord till alla du tycker om.
hej
i går kväll klämde jag fram några ynka grötiga ord tillsammans med josefine och siri där vi satt i tv:soffan och slötittade på en sån där chiclitfilm.... inte mitt filmval säger jag bara, även om jag skrattade ett par gånger.
jag kände att jag inte var världens bästa, mest sprudlande sällskap, även om jag verkligen uppskattade att umgås med mina vänner.
jag är arg och utled på mitt handikapp. jag kan inte undvika att känna mig aningen hjälplös. Slemmet i halsen vill aldrig ta slut, hostan river värre än förut och jag känner mig mer och mer avskärmad från allt vad socialt samspel kallas. Jag kan inte ens kommunicera med mina föräldrar om saker såsom tvätt och middagstider. Funderar seriöst på att börja ta lektioner i teckenspråk.
Livet är inte lika roligt när det är så mycket som jag varken kan eller får göra.
jag kan inte spela basket eller träna överhuvudtaget, såklart inte sjunga och min förmåga att umgås med vänner är ju problematiskt. Att ta långa tankeproduktiva promenader med min ipod hade kunnat vara ett alternativ - om det det inte varit för denna artkiska, överjäkliga äckelkyla, som mer eller mindre är anledningen till min påtvingade tystnad.
För att pigga upp mig själv har jag lånat hem ytterligare en hel ica-kasse med cd-skivor från skellefteå stadsbibliotek. Nere vid cd-ställen drog jag ner allt intressant jag kunde hitta. Båda skivor av gamla favoriter och fodral med fina omslag med för mig helt okända namn hamnade i min kasse under loppet av några minuter. Det kändes en aning besvärligt vid biblioteksdisken, bibliotekarien som log ansträngt när hon tvingades avlarma ett trettiotal cd-skivor. Jag stod där och log ännu mer besvärat, utan möjligheten att kunna ursäkta mitt "beteende", som inte verkade vara helt okej.
Förövrigt så har jag garderat mig med en massa olika filmer från hemmakväll med hopp om att kunna bota min egen rastlöshet. Jag har ju alltid klagat på att jag inte har tid för att se film. Nu har jag en ocean av tid som jag, inte riktigt, kan fylla med vad jag vill.
men, nu ska jag sluta ordbajsa och försöka njuta av en semla.
ha det bra! och prata mycket, fyll världen med en massa fina ord till alla du tycker om.
hej
Kommentarer
Trackback
